fannyt

Det fanns ingen bara du, men jag är lyckligare nu.

Det är otroligt hur mycket saker kan förändras i livet. För ett år sen hade jag aldrig någonsin föreställt mig att mitt liv skulle se som det gör idag. Jag är lyckligare än på länge och jag mår så otroligt mycket bättre. Det är så mycket glädje som måste ut, på en gång. Det är inte förrän nu jag riktigt förstår hur jag mådde under en period som kändes ändlös.Jag började må dåligt redan i november men det var under januari och februari som det eskalerade. Visst alla mår dåligt, och även så hade jag gjort men när känslan aldrig går bort utan bara blir starkare och tyngre så orkar du tillslut inte med det.

 

Jag förstår nu folk på ett helt annat sätt. Det är omöjligt att förstå utan att upplevt det själv, det förstår jag nu. Man kan anta men tillslut blir man less på folk som man själv anser aldrig tycks ryka upp sig. Man förstår inte att det inte går. Det går inte att rycka upp sig. Jag har alltid varit intresserad av psykisk ohälsa och alltid också kunnat en hel del om det. Jag har många människor runt omkring mig i mitt liv som har olika typer av psykiska diagnoser och jag har både sett, hört och funnits som stöd till dessa människor i deras dalar men ändå, ändå har jag ändå inte helt kunnat förstå varför dessa människor aldrig kan ta tag i sina liv.

 

Jag förstår allt nu. Jag har upplevt det. Fick en depression som varade hela vintern samt våren. Det fanns ingenting som var tillräckligt viktigt för att jag skulle kunna orka ta mig upp ur sängen. De få gångerna jag gjorde det fick jag lov att gå och lägga mig igen för att inte gråta. Skolan gick utför och människor tjatade från flera olika håll. Jag antar att folk också pratade bakom ryggen på en pågrund av frånvaro. Människor är experter på det. Jag fick en antidepressiv medicin som gav mig de hemskaste mördrömmar jag aldrig kunnat fantisera ihop och det tog många veckor innan medicinen gav någon effekt. Träffade en psykolog för att lära mig hantera och undvika ångestsituationer men så fort jag gick ut därifrån kom den igen. Praktiken gick inte som jag ville, alltid velat vara på psykpraktik men när jag väl var där klarade jag inte av att hantera andras måenden när jag själv mådde dåligt. Jag bröt ihop framför min lärare, framför min handledare men jag klarade praktiken ändå och det är jag stolt över efter att många gånger tänkt hoppa av.

 

Idag mår jag bättre. Jag har sorterat bort människor som fått mig att må dåligt och har träffat så många nya underbara människor. Jag har haft en underbar sommar och känner mig nu äntligen levande igen! Jag är så tacksam att jag träffat Kristoffer för han är världens underbaraste person. Har aldrig träffat en person som bryr sig så mycket i andras lycka och mående. Han får mig så lycklig den karln!  Med honom kom också en helt ny umgängeskrets vilket jag också är glad över för även dom är underbara människor! 

 

Ja jag vetinte, det här är min blogg, jag får skriva av mig här antar jag. Tankar samlas på varandra och tillslut blir det fullt. Jag måste på något sätt få uttrycka mig och då gör jag det här. En väldigt lång och förvirrande ihopblandad text men på något sätt känns det ännu lite lättare när man lättat på sitt hjärta.

 

 

 

Vad skönt att höra att du mår bra nu! Var själv i samma situation för ca 5 år sedan och fick antidepressiva och nu i sommar kunde jag äntligen lägga dem på hyllan. Det är märkligt hur mycket man egentligen inser efter att ha gått egenom en sådan period i sitt liv. Saker börjar te sig på ett helt annat sätt och synen på människan blir en helt annan.
Jag hoppas innerligt att du fortsätter vara lycklig och att du slipper destruktiva människor i fortsättningen! Lycka till med Kristoffer!

blir skit glad när jag läser ditt inlägg! inte för att det är roligt utan för att jag känner igen mig, jag har tagit förbannat mkt smällar genom mitt liv, jag har vart på dyyyng botten av alla världens flaskor och tomburkar men what doesnt kills you makes you stronger och så är det, jag tror alla går igenom en riktig hård smäll i livet, det behöver inte vara lika alvarliga situationer MEN med samma kännslor, jag tror alla behöver en smäll, ta mig inte fel, det jag menar är att alla motgångar och framgångar formar dig till vem du är idag och det är ögonen, kännslorna och vad du tänker som styr varför du gör dina val. Sen kommer det fler smällar i livet,vissa smällar som ångest är för vissa obotligt tyvärr. man ska alltid hålla sig till godo och lita på sin magkännsla, dela med sig av sina djupaste tankar till den man har närmast hjärtat och viktigast av allt, att be om hjälp när det är tufft, det kommer gå bra för dig fanny, du är en så fin tjej, synd bara att vi inte lärde känna varandra sådär jätte bra, jag tror vi skulle haft riktigt roligt tsm! jag önskar dig allt gott och jag hoppas allting inte lät helt knäppt det jag skrev haha ;P jag kan säga att jag mår som en gud idag NO ONE can bring me down ;) kram!