fannyt

2 Mars

Känner mig bara besviken på omvärlden just nu. Jag försöker alltid göra folk nöjda och ställa upp men det känns inte som man får tillbaka något för det.. Det finns en del personer som jag alltid sätter först men när jag behöver dem så ställer de inte upp för mig. Jag struntar i saker för att göra dem nöjda, jag gör andra saker som jag kanske inte alltid vill för att göra dem nöjda. Men det känns inte som om de gör samma för mig.. Och varje gång säger jag till mig själv att nu ska jag sluta göra såhär, nu ska jag bara göra som jag vill utan att bry mig om andra. Nu ska jag ta mig själv först. Nu ska jag inte skriva, ska vänta och se. Jag ska inte säga så utan jag ska vänta och se om den säger så till mig osvosv, men det håller sällan längre än någon timme och de flesta gånger blir jag besviken. Försöker verkligen att inte förvänta mig saker eller hoppas för jag blir alltid besviken. Alltid. På något sätt så känns det som om jag bryr mig så mycket mer än vad andra gör. och på något sätt så känns det som om ingen annan är i lika stort behov av mig som jag är av dem.. Det är slut på det nu, ska verkligen försöka nu. Jag måste ta mig själv och mitt egna mående först..

vet precis vad du menar, jag har vart där med. Nu ger jag bara folk en chans, blir jag besviken väntar jag mig aldrig detsamma igen. Jag räknar alltid med det värsta för då blir jag aldrig besviken, har blivit besviken så många gånger så det sjunger om det men man lär sig vilka som "ställer upp" och vilka inte, i olika situationer. vilka som verkligen menar vad dom säger. hoppas allting är bra med dig :) kram /amanda

Jag vet hur det känns. Inte alls någon rolig känsla.