Utkast: Aug. 16, 2012

Roligt hur mycket livet kan förändras. Det krävs så lite. En känsla som aldrig tycks vilja lämna kroppen som orsakar och förstör så mycket. Varför omringas man av människor som vill förstöra? Tydligen kan man inte lita på människor i ens omgivning. Inte haft någon ork eller engagemang att blogga något. Är inte längre i lika stort behov av internet iöverhuvud taget. Människor har svårt att acceptera och glädjas åt andra, varför är det så? Varför är människan så dömande och självcentriska? Jag vill hjälpa och sprida glädje istället för att prata bakom ryggen och leva i en bubbla. Lever mitt liv till fullo just nu men snart tar det väl slut det med antar jag då människor inte vill unna en lycka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0